Vet att de va de bästa som kunde ske.

E ändå svårt att hålla tårarna tillbaka.

Vet inte om ja känner mest sorg för att förhållandet var som de va lr för att vi aldrig lyckades få det bra.

E ja mest ledsen för att han behandla mig så dåligt lr för att han inte behandlade mig bra?

Vet att ja e bra å förtjänar någon mycke bättre, nån som behandlar mig me respekt.

Trots allt så vill ja att han har de bra.

Sa till å me att om han tror att han skulle må bättre utan mig så kliver ja åt sidan. Ändå kunde han inte besvära sig me å göra slut me mig trots att ja bad honom.

Någon hade en teori om att han hade dåligt samvete för hur han behandlat mig å håller han sig borta från mig kanske han tror att han kan kapa bort sitt dåliga mående å allt dåligt i sitt liv.

Hade han verkligen dåligt samvete så förstår ja inte varför han gjorde om det om å om å om igen.

Kanske mår han bättre nu.

Jag hoppas det. Hoppas han får ett bra liv.

Nej, ja hoppas han gör sitt liv bra.

Vill aldrig mer hamna i denna situation. Vill aldrig mer.... tänker aldrig mer låta någon behandla mig illa igen.

Får ja en dotter kommer ja göra allt i min makt för att hon inte ska hamna i en relation me någon som behandlar henne så.

I denna sorg känner ja ändå glädje. Kan äntligen se slutet på den svarta tunneln.

Kommer snart åter känna lycka.

Har så mycke glädje å lycka inom mig som legat begravd under all skit.

Har hittat mina systrar = glädje

Hunden = glädje

Åter fått kontakt me människor ja saknat länge = glädje

Snart sommar = glädje

Nu ler ja igen.

Ska nog tänka mer på vad som gör mig glad å får mig att må bra.

Mindre på det som varit å all sorg det givit mig.

Solen skiner å jag e jag.

kram