På gränsen till lycklig. Min hund börjar bli sitt glada å gosiga själv igen.

Äntligen börjar han söka kontakt igen å kommer å vill gosa å va nära mig massor. Han ser glad å stolt ut å de e såhär han brukade vara innan vi båda mådde dåligt ett tag.

Jag skäms för att ja lät mig behandlas illa men att ja lät vovven må dåligt e svårare att förlåta. Men ja måste förlåta mig själv för hur ja lät de bli för mig å honom.

Är lättare nu när vi båda börjar må bättre. Att busa å skoja får oss båda å växa.

Ja har börja göra mer. E knappt hemma längre känns de som. Oftas följer min älskade lilla prins me när ja ska göra något.

Åh ja vet inte om ja får börja må bra redan. Sörjer ju fortfarande.

Men nu mår ja ganska bra å därför är ja glad.

Vi e glada båda två :)

Kram